Final Fantasy XVI: The Rising Tide

Final Fantasy XVI: The Rising Tide

The Rising Tide är den andra och sista expansionen att släppas till Final Fantasy XVI som adderar något vi saknade i den förra expansionen; Echoes of the Fallen. The Rising Tide är på många sätt en expansion som inriktar sig till dem som redan klarat spelet men vill dyka ännu djupare och förfina sina färdigheter. Exakt hur sparar jag till senare att berätta, men Square Enix har minsann ett äss i sin rockärm den här gången.

I den nya expansionen beger sig Clive och hans följeslagare Jill, Joshua och Torgal ut till havs för att ta sig till den norra regionen, känd som Mysidia. En plats helt isolerad från resten av världen och där den mäktiga eikonen, Leviathan, sägs vila. Här introduceras vi för den helt nya karaktären Shula som leder minoritetsgruppen i Mesydia som liksom Clive vill rädda personen som Leviathan hämtar sina krafter från.

Berättelsen är en helt okej sådan som innehåller flera rörande stunder, men Shula känns tyvärr som en extremt platt och tråkig karaktärer som aldrig blir tyst. Hur Square Enix har lyckats väva in den nya dominanten (personen som eikonen tillhör) och vad som har hänt med regionen är höjdpunkter. Det är mystiken och atmosfären som bidrar till spänning, medan tillskotten av karaktär göra det totalt motsatta. Hur detta ter sig låter jag däremot förbli en hemlighet och låter dig upptäcka det själv.

Sidouppdragen som introduceras i The Rising Tide är för det mesta fullkomligt ointressanta och känns mer som en syssla att göra, snarare än något av värde. Ett av de första sidouppdragen handlar om att springa några dussintals meter för att hämta ett spann med blommor och ge till byns smed. Endast för att smedens fruga tyckte det var ett bra sätt för oss att introduceras på. Totalt ointressant och meningslöst när spelare vid det här laget redan har spelat Final Fantasy XVI i minst 25 timmar. Det är först framåt slutet av den drygt tre timmar långa expansionen som ett par vettigare sidouppdrag presenteras där vi bland annat får i uppgift att döda Tonberry King för att sätta stopp för de invaderande tonberrys.

Final Fantasy XVI: The Rising Tide

Det som Square Enix framför allt har marknadsfört expansionen med är ju att vi såklart får chansen att kontrollera en helt ny eikon. Tidigt in i äventyret lyckas Clive absorbera en tillräckligt stor del för att nyttja vattenmonstret förmågor som adderar något nytt till spelet. Vind, eld, åska och is har vi redan kunnat kontrollera men nu kan vi ge fiender däng med hjälp av vatten också. Med Leviathan uppmuntras spelaren att skapa distans från sin måltavla och beskjuta den med vatten för att på snabb tid dränera fiendens stagger-mätare och göra den inkapabel för en stund. Jag trodde inte på förhand att jag skulle gilla krafterna så mycket som jag gjorde. När man redan spelat spelet i över 80 timmar och har växlat mellan sex andra krafter, kan det vara svårt att låta ytterligare en göra avtryck. Square Enix lyckas dock med det omöjliga. För som jag inledningsvis nämnde har utvecklarna ett äss i sin rockärm.

Med The Rising Tide presenteras inte bara en helt ny berättelse utan även ett helt nytt spelläge som påminner om roguelike-spel. Detta kallas för Kairos Gate som kan hittas i Clives högkvarter och när spelaren för första gången tar sig an denna upplevelse, får de en gåva av spelets huvudskurk Ultima. Nämligen en del av hans krafter. Därmed ger expansionen inte bara tillgång till Leviathans förmågor, utan även Ultimas vilket nästan känns lite överväldigande men ack så uppskattat.

I Kairos Gate ställs spelaren inför utmaningen att ta sig igenom alla 20 nivåer där var femte nivå består av en boss från huvudspelet. Här är din utrustning förbestämd och det enda du kan ändra på är dina eikon-förmågor. Det enda sättet du kan förbättra dig på är att göra bra ifrån dig i striderna (varierade attackmönster, tid m.m.) vilket kommer ge dig belöningar i form av enhancements och boons. Förstnämnda ger dig permanenta uppgradering för just den omgången du spelar och den sistnämnda ger dig fördelar för en eller ett par nivåer. Jag ska inte ljuga – Kairos Gate är supersvårt och kommer verkligen testa dig på allt du lärt dig. Det här är trots allt något för de som letar efter en utmaning efter spelets eftertexter. Square Enix har till och med skapat en topplista där du kan tävla mot andra spelare och få så mycket poäng som möjligt. Det enda jag hade önskat var att kunna spara mitt i en genomspelning då 20 nivåer tar sin tid. Tyvärr finns inte det alternativet utan då måste du avsluta och börja om på nytt, snarare än att kunna fortsätta på den nivån du var på.

Final Fantasy XVI: The Rising Tide

The Rising Tide är ett utmärkt slut på sagan The Final Fantasy XVI som erbjuder precis det som den första expansionen inte gjorde. Därmed känns spelet nu helt komplett och tillsammans med de två expansionerna känns detta som en magisk resa. Jag vill verkligen understryka att det här säsongspasset är väl värda pengar att investera i om man vill ha mer och på riktigt vill utmanas. The Rising Tide erbjuder en cirka tre timmars lång berättelse med två extra timmar om du vill göra expansionens sidouppdrag. Dock är det svårt att sätta en tidsram för hur länge du kommer att roas av Kairos Gate då där finns ett stort omspelningsvärde. Hade detta spelläge inte funnits hade priset för det nya äventyret varit svårmotiverat men nu råder det ingen tvekan om att det definitivt är värt varenda krona.