JANSSON: Är Mora IK Sveriges mest välmående ishockeyförening?

JANSSON: Är Mora IK Sveriges mest välmående ishockeyförening?

Mora vägrar ge sig. Dalalaget körde över Djurgården och har nu tvingat fram en match sex hemma i Smidjegrav – och känslan över att det här är Sveriges mest välmående ishockeyklubb är svår att skaka av sig.

• Talangens historiska slutspel.
• Moras bästa säsong sedan degraderingen.
• Var är Djurgårdens stjärnor?

Samtidigt som lagen runtom Mora i tabellen plockade in spets efter spets och rustade för ett långt slutspel satt Moras sportchef Andreas Hägglund lugn i båten.

Anthon Eriksson anslöt från Fife Flyers och Arvid Eljas lånades in från Leksand.

That’s it.

Ändå har laget tagit sig till sin andra raka semifinal, och har nu vunnit två matcher på svåra Hovet och tvingat fram en match sex i Smidjegrav. Frågetecknen var många inför säsongen efter att Johan Hedberg –  tillsammans med flera av lagets stora stjärnor – lämnade klubben.

Men vad gör det när man har en annan av Sveriges mest intressanta tränare i sitt J20-lag?

Daniel Hermansson har byggt upp en oerhört imponerande verksamhet, och ska ha kredd för hur Mora har tagit organisatoriska steg för varje år som har gått. På ett år har han också tagit laget längre än vad den så väldigt hajpade Johan Hedberg lyckades göra på tre år. Med ett lag som bland annat innehöll tre oprövade norska juniorer och en Chad Yetman som går rakt in i Hockeyallsvenskan och gör nästan en poäng per match.

Nu kommer man också få minst en fullsatt hemmamatch till med viktiga pengar in i kassan.

Men en fråga jag ändå inte kan låta bli att ställa mig är:

Hur hade det här laget sett ut med en till spetsback och en center?

Samtidigt går det inte att säga att Mora gjorde fel när man satt lugnt i båten. För jag börjar undra om det här inte är den mest hälsosamma och välmående klubben i hela hockeysverige.

Och ja, jag vet att det stormade en del i styrelsen, men känslan var att det inte påverkade nämnvärt.

Man bidar sin tid, tar hand om ekonomin och utvecklar unga spelare på ett sätt som saknar motstycke i svensk ishockey just nu. Agenter slåss om att få placera sina spelare i Mora samtidigt som NHL-scouterna flockas för att se talangerna som Daniel Hermansson handplockade från Norge.

I en tid där lönerna skenar och många klubbar går på knäna ser Mora starkare ut än någonsin. Jag tvivlar inte heller på att de kommer kunna ställa ett konkurrenskraftigt lag på banan även nästa säsong. Jag ser likheter med när Jeremy Colliton tog över och Mora successivt flyttade fram positionerna för varje år som gick. Då nådde det hela vägen till SHL år tre.

Det enda jag saknar i Mora anno 2023/2024 är publiken. Jag hoppas att bygden kan börja förstå hur speciellt det är i vad deras förening faktiskt lyckas med sett till förutsättningarna. Kan man också börja få lite publiktillströmning och lite starkare läktarkultur ser jag det här som ett av de mest intressanta projekten i svensk ishockey kommande åren, oaktat avslutningen på säsongen.

***

Michael Brandsegg-Nygård fortsätter att vara en av slutspelets bästa spelare. Den 18-åriga norrmannen stod för 18 poäng på 41 matcher i grundserien och det började gnisslas hos scouterna. “Han har inte produktionen som krävs för att gå högt”, sades det bland annat.

Det gnisslet har supertalangen sakta men säkert smörjt bort under slutspelet.

Han står nu noterad för tio poäng på elva matcher och visade sitt enorma handledsskott när han sköt det viktiga 3-1-målet i slutet av den andra perioden. Med den poängtotalen är det också det bästa slutspelet i Hockeyallsvenskan någonsin av en junior under sitt draftår.

Samtidigt har han “bara” fem poäng upp till Jonathan Lekkerimäkis rekord för alla juniorer. Skulle Mora lyckas vända det här och gå till en final vågar jag påstå att han kommer att slå även det.

***

Djurgårdens juniorkedja är jättebra.

Men det håller tyvärr inte att förlita sig två 06:or i en semifinal av Hockeyallsvenskan. De måste få hjälp av de mer etablerade spelarna. Annars kommer det att bli jobbigt för Djurgården att slå in den här matchbollen.

Om vi jämför med Brynäs har Jack Kopacka, Johan Larsson, Anton Rödin, Tyler Kelleher och de andra etablerade stjärnorna klivit fram och levererat poäng när det behövs som mest.

Kollar vi istället på Djugårdens stora stjärnor: Marcus Krüger (0+2), Linus Klasen  (1+2) och Daniel Brodin (1+0). Det är så klart något som inte kommer hålla i längden och här har Michael Holmqvist något att fundera på.

Det märks också inte minst i powerplay där Djurgården verkligen har saker att jobba på.

Kanske att det räcker ändå för att knipa en match till mot Mora. Men ALDRIG att det räcker för att ta fyra segrar mot Brynäs.

TV: Får landslagsdebutera – i U18-VM