Tillbaka på olycksplatsen – nu som OS-ryttare igen

Peder Fredricson.

Här står Peder Fredricson på Stockholms stadion och håller biljetten till sitt femte OS i händerna.

Backa bandet ett år, till samma plats.

Då hängde karriären, livet, framtiden på en skör tråd.

Under framhoppningen på unghästen Que Sera kastades Fredricson ur sadeln, landade på nacken i fibersanden och fördes i ambulans till Karolinska sjukhuset. Under några timmar höll familj, släkt, vänner och hundratusentals ridsportintresserade andan.

Fredricson hade tur i oturen. Röntgen visade inga frakturer, men muskler och senor hade tagit rejält med stryk.

Fredricson var så pass mörbultad att det dröjde sex veckor innan han tävlade igen. För sent för att konkurrera om en plats i det lag som i början av september vann EM-guldet i Milano.

Inga sviter av fallet

Kort efter att han på söndagen presenterats som en av fyra ryttare i förbundskaptenen Henrik Ankarcronas OS-lag gör Fredricson intervjuer på löpande band. Ett år är både en kort och en lång tid.

I dag lider han inte av några sviter från den otäcka olyckan, varken fysiska eller psykiska.

– Nu mår jag helt bra, men det tog lite tid att komma tillbaka.

Lärde du dig något av den otäcka olyckan?

– Det har jag definitivt gjort. Det får man hoppas. Jag lärde mig också saker under rehaben. Det var en process att komma igång efter att jag gått med stödkrage. Jag har lärt mig saker om rehab och träning som jag önskat att jag hade lärt mig tidigare. Ibland behövs det jobbiga saker för att man ska lära sig nya saker och utvecklas. Jag har lärt mig mycket om mig själv och om min kropp, om egen fysträning, säger Fredricson, 52.

Och tillägger:

– På så sätt har det onda något gott med sig.

"Man ska inte ge upp"

Den kommande resan till Versailles var länge högst osäker. I februari förra året pensionerades All In, hästen han bland annat tagit medaljer i OS, VM och EM på. Sedan kom fallet på Stadion.

Och hemma i stallet blev Catch Me Not inte yngre. Utåt låg Fredricson lågt om OS, samtidigt matchade han den nu 18-årige valacken. Till att börja med i världscupen. Successivt kom framgångarna.

– Man ska inte ge upp. Det är lätt att säga att "jag har inga pengar så det går inte". Eller att hästen är för gammal. Det är väldigt lätt att säga att det inte går.

– Åldern är bara en siffra faktiskt. Hästen är motiverad. Men man måste ha respekt för åldern. Det var därför jag i vintras var försiktig med att säga något. Hästen måste kännas fräsch och motiverad och det kan man inte göra så långt innan. Han har gett mig de svar jag ville ha. Han fortsätter att utvecklas och han är i bra form, säger Fredricson.

Förbundskaptenen Henrik Ankarcrona om varför han så gärna vill ha med Fredricson i OS-laget:

– För hans förmåga att om och om igen kunna lyfta sig när det gäller som mest. Det är en förmåga som det inte går att bortse från.