Spelmekaniken som förändrade allt - del 2

Spelmekaniken som förändrade allt - del 2

Förra veckan skrev jag en artikel om det faktum att dagens storspel tycks ha kört kreativt fast, då det läggs mer energi på att få oss att köpa saker till spelet än på att tillföra gameplay som flyttar gränserna och vidareutvecklar vår kära passion. Att storspelen idag dessutom är så dyra att utveckla leder till att inga som helst risker får tas, något som märks i mindre risktagande och fokus på säkra kort.

Som så många andra trender som kommit och gått i spelvärlden lär även detta balanseras så småningom i takt med att utvecklare ser hur abnormt mycket man kan sälja av en singleplayer-titel genom att bara göra det bra, som med Hogwarts Legacy. I väntan på det fortsätter jag nu min lilla nostalgiska resa för att bli påminda om hur underbart det är att överraskas av helt definierande spelmekanik som lämnat svallvågor i spelbranschen i åratal framöver - och som vi ofta ser spår av än idag.

Spelmekaniken som förändrade allt - del 2

Kom ihåg att det inte handlar om att vara först alla gånger, utan om att göra det rätt och/eller bäst. Jämför med hur Microsofts tidiga Windows-telefoner kunde allt och lite till som Apples efterföljande Iphone 3 kunde - men där sistnämnda gjorde det så mycket bättre att den blev startskottet på smartphone-revolutionen.

Quick Time Events från Shenmue

Sega hade påbörjat Shenmue redan till Saturn, men det ultraambitiösa projektet växte och svällde, och när det stod klart att Saturn inte hade någon framtid, flyttades det till Dreamcast. Shenmue är så stilbildande att jag skulle gå så långt som att hävda att Grand Theft Auto III aldrig hade blivit vad det blev utan inspiration från Sega, och det finns många grejer jag hade kunnat lyfta härifrån som stilbildande. Inget har dock haft samma inverkan på framtiden som Quick Time Events, där Yu Suzuki ville att allt skulle vara spelbart. Det resulterade i ett äventyr där vi för första gången på allvar fick interaktiva mellansekvenser och kunde få "spela" sådant som var svårt att göra gameplay av. Shenmue betraktas idag som en kommersiell flopp av den enkla anledningen att det aldrig tjänade in utvecklingskostnaderna och gick med förlust, men det sålde faktiskt över en miljon och bidrog starkt till att etablera Quick Time Events både som begrepp och fenomen. Sedan dess har det använts i allt från God of War till Halo 4 samt utvecklats ytterligare i Quantic Dreams äventyrsspel.

Spelmekaniken som förändrade allt - del 2

Analogt plattformande från Super Mario 64

Idag vet alla hur ett tredimensionellt plattformsspel ska se ut, och det saknas sannerligen inte alternativ. Det har vi Nintendo och Super Mario 64 att tacka för. Nintendo hade lagt till en analogspak på handkontrollen till Nintendo 64, och visade redan från konsolens premiär hur detta skulle användas på bästa tänkbara sätt. Super Mario 64 var absolut inte det första tredimensionella plattformsspelet, men lika självklart och i lika hög grad som Nintendo definierade hur ett tvådimensionellt plattformsspel skulle se ut och fungera, gjorde de sedan om bedriften i tre dimensioner. Minus den låga upplösningen finns det ingenting i Super Mario 64 som egentligen skvallrar om dess ålder, utan dess trendsättande och självklara gameplay förändrade allt och snart 30 år senare har det inte tillkommit några anledningar att försöka göra något grundläggande annat än att kameran numera alltid styrs av spelaren själv med den högra analogspaken.

Asymmetrisk multiplayer från Dead by Daylight

Som trend och viktigt inslag råder det ingen tvekan om att så kallad asymmetrisk multiplayer just nu är stekhett. Vi talar alltså om spel lär lag tävlar mot varandra med helt olika förutsättningar, oftast bestående av en spelare mot många. Det finns i huvudsak två spel jag skulle vilja ge äran för denna trend, där inget av dem egentligen var först - men som vanligt handlar det om att göra det bäst. Det ena är Evolve från 2015 där en grupp jägare skulle ta sig an ett enormt monster, som hade otroliga krafter. Men spelet floppade, nog främst för att marknaden inte helt var redo för upplägget, men när Dead by Daylight lanserades året efter, började konceptet smyga sig på. Efter hårt och idogt arbete av Behaviour Interactive, har speltypen nu blivit väldigt populär (inte minst med hjälp av Among Us) och det dräller plötsligt av alternativ där vi i grupp ska bekämpa en annan spelare. Asymmetrisk multiplayer lär fortsätta växa rejält kommande år just för att det är så varierat och kul, men det var alltså med det geniala upplägget i Dead by Daylight det tog fart först.

Färgkodad riktning från Mirror's Edge

I takt med att spel blev allt större och större, och världarna gränslösa, blev det svårare att lotsa spelaren i rätt riktning. Ofta fick vi en kompass eller ikoner som förklarade vart vi skulle, men svenska Dice löste detta på ett sätt som kom att bli stilbildande. De satsade nämligen på att tydligt färgkoda objekt i omgivningarna så vi direkt förstod vart vi skulle, vilka stegar vi borde klättra i och vilka rör vi skulle utöva akrobatik med. Även om de inte var först med detta, så hade de bästa utförandet och än idag är det väldigt vanligt i spel att starka kontrastfärger avslöjar att något är av intresse. Så sent som för två veckor sedan recenserade jag Still Wakes the Deep som i hög grad förvaltat denna premiss och gjorde navigeringen på en oljeplattform jag aldrig tidigare besökt till en självklarhet utan att det någonsin kändes som att mina val togs ifrån mig. Och det kan vi alltså tacka Dice för.

Aim Down Sight från Call of Duty

Rainbow Six-serien får ofta äran för att ha introducerat så kallat Aim Down Sight i spelens underbara värld, men det råder ingen tvekan om att det var Call of Duty (och i kanske ännu högre grad del två) som gjorde detta till en självklar standard. Redan i det första spelet från 2003 gick det att kasta upp vapnets sikte (något som tidigare oftast var begränsat till prickskyttegevär) framför ögonen för att på så sätt bli mer pricksäker. I takt med att Call of Duty snabbt blev det fenomen det är idag, var en ny standard född och idag är det halvt otänkbart att ha en förstapersonsskjutare utan att erbjuda detta, något som även tidigare höftskjutargiganten Halo fick erfara när Master Chief så småningom fick rätta sig in i ledet. Detta är verkligen snudd på definitionen av den definierande spelmekanik.

Finns det något spel som du tycker definierat spelmekanik på ett sådant sätt att det påverkat hela spelvärlden?