Kort paus från kriget: "Måste vara som en sten"

Olena Herasymiuk, volontärsjukvårdare.

Stridssjukvårdare direkt från den ukrainska fronten är i Sverige för en kort andhämtning. Hur gör de för att uthärda?

Jag tittar på den skadade och säger till mig själv: Det är inte jag som känner smärta. Jag måste vara stark, jag måste vara som en sten.

Olena Herasymiuks jobb är att evakuera skadade från fronten i Donetsk. I sju år har hon arbetat som sjukvårdare i en volontärorganisation och det har förändrat henne i grunden.

– Sjukvård, det är så hårt. Det är blod, det är trauma.

Yevhen Horeev, stridssjukvårdare i Chersonregionen, kommer till andhämtningsdagarna i Skåne från en ö i floden Dnepr, bara fyra kilometer från frontlinjen mot Ryssland. Där är han den ende sjukvårdsutbildade, med ansvar för 127 personer.

Det värsta under de nio år han jobbat inom militären är att se soldater dö. Hans ögon tåras när han pratar om det.

– Du glömmer det aldrig. Även om du vet exakt vilka rutiner du måste följa är det väldigt svårt att inse att det finns situationer där du inte kan göra någonting.

"Det svåraste"

– De ögonblicken är svåra att acceptera. Det är det svåraste.

Den dagliga telefonkontakten med familjen, fru och två små barn, gör att han står ut. Det känns tryggt att de befinner sig på en säker plats i centrala Ukraina och det är de som är hans drivkraft.

De cirka 100 stridssjukvårdarna från Ukraina får under tio dagar pusta ut i Skåne. Dagarna fylls av meditation, mental coachning, möten med svensk sjukvårdspersonal, guidade turer och roliga upplevelser.

Det är femte gången en sådan resa ordnas till Sverige. Många av dem som är här har en vardag där död och lidande är ständigt närvarande, berättar Lesia Melnychuk, kommunikationsansvarig för Repower Ukraine.

– Vi tar dem från helvetet och placerar dem i en perfekt omgivning, full av kärlek och respekt.

"Behöver hopp"

Stridssjukvårdare delar soldaters upplevelse av att civila inte förstår vilka fasansfulla situationer de är med om. De håller tyst för att skydda sina anhöriga, men följden blir att de blir missförstådda, menar Lesia Melnychuk.

– Det är viktigt att visa dem att det finns ett annat liv. Många av dem tror att de kommer att dö snart. De behöver hopp, de behöver drömma om ett normalt liv.

För svensk sjukvårdspersonal innebär besöket en unik chans till nya insikter. Krig medför svåra etiska frågeställningar när den stora mängden skadade tvingar fram hårda prioriteringar, konstaterar Philipp Martin, traumaöverläkare på Skånes universitetssjukhus

– Jag fruktar den dagen jag blir utsatt för det.