Helldivers II - Vad hände?
Helldivers II – Vad hände?
Egentligen behöver Helldivers II ingen närmare presentation. Det är en av de många lite mindre titlar, fokuserade mer på spelglädje än mikrotransaktioner, som gjort enorm succé detta ännu ganska unga år. Försäljningen har varit skyhög till både PC och Playstation, och Microsofts gaming-boss Phil Spencer sade utan omsvep att han tyckte att Sony borde släppa det även till Xbox.
Och det är lätt att förstå varför. Helldivers II erbjuder en underbar gameplay-loop med klockrent co-op-gameplay som nästan garanterat kommer få alla som testar att direkt vilja spela mer. Något som lett till att spelet av Newzoo listas som det tredje mest inkomstbringande spelet under 2024 – och då ska man minnas att det som sagt inte finns till Xbox samt heller inte säljs till fullpris. Det ger såklart en fingervisning om succén.
Och så hade det förmodligen kunnat rulla på. Den svenska utvecklaren Arrowhead har skött sitt community på bästa sätt och högste chefen Johan Pilestedt kommunicerar med fansen på ett sådant flitigt och skickligt sätt att jag ibland undrar om han alls hinner med att sköta sitt idag väldigt framgångsrika företag.
Men tyvärr är det så att spelbranschen inte är befriad från riktigt märkliga förslag som ibland fått direkt katastrofala följder, något jag nyligen skrev en artikelserie om i tre delar kallad Spelvärldens mysterier. Ibland går det verkligen inte att fatta vad som lett fram till alldeles ofantligt pantade beslut som varenda kotte som kan något om spel hade kunnat stoppa direkt om de tillfrågades. Men tyvärr är det sannerligen inga gamers som leder speljättarna, och de har väldigt dålig fingertoppskänsla för vad folk faktiskt vill ha.
Helldivers II – Vad hände?
Sent förra veckan var det Sonys tur. De fick för sig att tvinga alla Helldivers II-spelare till PC att skaffa sig ett Playstation Network-konto. I sig inget konstigt, många spelutgivare har kontokrav för att du ska få spela deras produkter (ett jäkla gissel, gäller samtliga, men det är en helt annan artikel). Det som skiljde här var dock att Playstation Network-kravet infördes retroaktivt – och Playstation Network finns inte tillgängligt överallt – samt att Sonys egna regler stipulerade att det skulle vara valfritt att skaffa PSN-konto.
Det hade visserligen knorrats lite över beslutet redan när det kommunicerades vara på väg, men det var inget Sony tänkte lyssna på, och deklarerade bara i fredags ett beslut som skulle ta bort möjligheten för gamers i 177 länder/regioner att spela Helldivers II från och med den 6 maj. Och då snackar vi inte bara om nya gamers, utan även sådana som köpt sitt spel och bidragit till dess framgång. Man kan anta att det dunkades ryggar hos Sony för sitt kloka beslut innan de tog helg.
Sedan small det till. Fullständigt rosenrasande gamers började klaga, media uppmärksammade problemet och Valve erbjöd spelare att få returnera Helldivers II trots att de redan hade köpt och spelat det i hundra timmar. Till detta kom att Arrowhead-chefen Pilestedt tydligt skrev på sociala medier att det här inte var hans beslut, och att han önskade att Sony valt en annan lösning samt att han försökte övertyga Sony att tänka om. Därefter kom recensionsbombadet igång. Det på fredagseftermiddagen så hyllade Helldivers II rasade plötsligt i betyg på Steam efter en kvartsmiljon bottenbetyg, där det efter ett dygn var rankat som ett medelbra spel. När detta inte hjälpte började även det första Helldivers drabbas. Folk var förbannade och gav sig alltså även på Arrowheads första spel – vilket inte gavs ut av Sony, och därmed drabbade den part som faktiskt försökte hjälpa communityt.
Helldivers II – Vad hände?
Först på måndag morgon kom äntligen beskedet att Sony drar tillbaka sina planer helt och hållet. Inga försök att lindra effekterna eller genomföra det på annat vis, utan en hederlig 180-gradare, samt en till synes uppriktig ursäkt:
“Vi håller fortfarande på att lära oss vad som är bäst för PC-spelare och er feedback har varit ovärderlig. Tack igen för ert fortsatta stöd för Helldivers 2 och vi kommer att hålla er uppdaterade om framtida planer.”
Vad konsekvenserna blir av detta i längden återstår att se. Under gårdagen hade Helldivers II sitt lägsta antal samtidiga Steam-spelare sedan premiären (enligt SteamDB), men det var inget stort tapp. Man kan dock misstänka att det finns en och annan som passat på att helt enkelt returnera sitt spel för att få pengarna tillbaka (och på så sätt drabba Sony) samt att ryktet att man kan bli av med sitt köpta spel inte direkt lockat nya gamers. Dessutom har det i skrivande stund fortfarande ett medelmåttigt betyg på Steam.
Förhoppningsvis kan Arrowhead tack vare hårt arbete och god kommunikation få spelarbasen att återvända fullt ut, men några garantier finns inte. Sony har även tidigare fått en del kritik för sina PC-versioner, och man kan förmoda att det här debaclet kommer dyka upp i kommentarer på sociala medier vid flera stora premiärer framöver.
Tyvärr är det inte det dummaste beslut som tagits i spelvärlden, där jag verkligen önskat att jag fått vara en fluga på väggen som kunnat höra hur företagsledarna kommit fram till något. Här var det “bara” ett spel, om än ett av de hetaste spelen just nu, men Nintendo kan skryta med att ha lanserat Virtual Boy och Wii U, medan Microsoft har Red Ring of Doom och tvångs-Kinect på sin meritlista.
Klart är att det fortsätter vara fascinerande långt mellan gamers och företagsledning, vilket är en bra förklaring till varför mycket ser ut som det gör, med ofta lite oinspirerade storspel fyllda med buggar, mikrotransaktioner, säsongspass och andra live service-tjänster ingen egentligen vill ha. Kan Sony få för sig att det är en konsumentvänlig och god idé att ta bort möjligheten för folk att spela deras inköpta spel, så blir det direkt lättare att förstå varför servrar osentimentalt kan stängas även för ganska nya spel (där helt nya Top Spin 2K25 nu ryktas ska stängas redan efter drygt två år) och varför ett fullprisspel kan kännas som free-to-play. Tyvärr.
Men allt är inte svart dock, för en annan sak vi lärt oss här är att det lönar sig att högljutt klaga. Storföretagen kan tyvärr göra nästan som de vill – men inte riktigt som de vill. Tack och lov.