Goons: Legends and Mayhem

Goons: Legends and Mayhem

Det finns inte direkt gott om hockeyspel nuförtiden. Sedan 2k la ner sin serie för snart 20 år sedan så har EA’s NHL inte haft någon som helst konkurrens och det har knappast varit gynnsamt. När det gäller Goons kan EA andas ut, det rör sig definitivt inte om en utmanare till NHL utan detta är som titeln antagligen antyder något helt eget och unikt som kokats ihop. Det beskrivs som en vansinnig blandning av arkadhockey, beat ’em up och sportaction, jag kan intyga efter att ha tillbringat en hel del tid med detta att det stämmer väldigt väl.

Vi befinner oss i det hockeytokiga kungadömet Zambonia där hockey då givetvis är viktigare än luft och vatten för invånarna så gissningsvis ligger det någonstans i Kanada. Men friden störs plötsligt när The Halls of Hockey har tagits över av en magi starkare än den den lokale trollkarlen Brazier är kapabel till, det är den mystiske The Grand Maskoter som helt uppenbart har onda planer för Zambonia. För att kunna få väck de ondsinta krafterna behöver Brazier få tag i Netronomicon – den uråldriga skriften där alla resulat och trollformler står, såklart. För att få tag i den måste duon ta sig an ett flertal hinder längs vägen i form av små ettriga minions utrustade med hockeyklubbor som inte bryr sig om regelboken, bossar och andra mer eller mindre stora problem. Men många av dessa problem kan lösas med ett riktigt välriktat slagskott, det får man ganska snabbt lära sig och trollkarlen skjuter riktigt hårt. Om det är lika hårt som rekordhållaren Zdeno Chara framgår inte men det smäller rejält när han klappar till pucken, särskilt då i ett “power slapshot.”

Goons: Legends and Mayhem

Zambonias hopp står till då till den redan nämnde trollkarlen Brazier men han är inte ensam i sin kamp, med sig på resan har han Helmwing som inte heller är helt värdelös på hockey. Under spelets gång kan man tidvis växla mellan dessa två och på så vis utnyttja deras olika förmågor och styrkor. En hel del dialog finns också och den är nästan uteslutande humoristisk vilket uppskattas av undertecknad, man har förstås också slängt in en hel del hockeyreferenser här och ärligt talat hade jag blivit upprörd ifall det inte gjorts.

Rent spelmekaniskt kan man inte heller förvänta sig att briljera med någon skill stick, förstås. Kontrollen är dock inte så simpel som i exempelvis NHL 94 dock, utan större delen av handkontrollen kommer till användning i olika avseenden. Det är inga som helst problem att styra och mekaniken i själva skridskoåkningen är inte alltför långt efter NHL-spelen, däremot så är det svårt att få till några mer avancerade finter så man får köra de gamla klassikerna likt just NHL 94. Nya tricks, trollformler och förmågor låses upp ju längre det fortlider och givetvis utförs alltsammans med hockeyklubban. Längs vägen samlar man även på sig en del mynt som man sedan kan köpa nya grejer för. Man får även ta till andra hockeyrelaterade grejer för att komma vidare så som att cross-checka ner ett träd för att ta sig till över hinder. Cross-checkings går också alldeles utmärkt att tillämpa på sina fiender och det finns absolut ingen risk att det leder till två minuter i utvisningsbåset.

Det finns ju multiplayer också där det till skillnad från storyläget rör sig om mer renodlad hockey där man spelar tre mot tre och har en del power-ups eller trollformler till sin hjälp, man väljer sin spelare och alla har de olika förmågor och styrkor. Där är det hyfsat likt det gamla Xbox 360-spelet 3 on 3 NHL Arcade som jag älskar innerligt. Tyvärr har jag inte kunnat prova detta då det är fullkomligt stendött online, det finns inte en enda match att hoppa in i hur många regioner jag än provar, men kanske blir det bättre med tiden ifall fler köper det. För där tror jag att det kommer till sin rätt allra mest. Det finns dock lokal multiplayer också som jag ska ta tag i så fort jag har någon i närheten som vill spela lite med mig. Synd nog så finns det inget co-op läge, det hade passat alldeles utmärkt i storyläget då det faktiskt känns som gjort för just det. Där missade utvecklaren ett vidöppet mål för att använda hockeytermer. Det går förvisso att spela lokalt co-op via multiplayer och samarbeta online mot andra spelare, men det är onekligen märkligt tycker jag att den möjligheten inte finns i storyläget.

Goons: Legends and Mayhem

Ett stort problem som Goons lider av är att det är väldigt buggigt, tyvärr. Det är flera gånger redan under första timmen då jag tvingas starta om spelet då det låser sig eller att saker och ting slutar fungera delvis. Exempelvis blir det ofta problem i spelets många bossfighter då bossarna helt slutar att attackera eller att användbara föremål för att besegra dem inte dyker upp som de ska. I vissa fall var det såklart gynnsamt, det ska erkännas att vissa bossar hade jag lite problem med och när de då slutade attackera så blev det ju löjligt enkelt att ta sig vidare och besegra dem. Men förhoppningsvis är detta något som försvinner i kommande uppdateringar.

Goons: Legends and Mayhem är färgglatt och charmigt rent visuellt, det är också förvånansvärt detaljrikt. Jag gillar verkligen hur kreativa man varit med alla hockeymoment och hur väl man har byggt en spännande och underhållande liten historia runt det lilla kungadömet Zambonia och dess kamp mot det onda. Tyvärr så lider det av en del buggar och det faktum att multiplayer åtminstone på Xbox Series S där det testats är helt stendött i nuläget. Där tror jag verkligen att Goons har potentialen att roa i många, många timmar så förhoppningsvis upptäcker fler charmen med detta underhållande och originella lilla hockeyspel.