Nästa expedition för äventyrarna Tina och Tom Sjögren: planeten Mars

Tom och Tina Sjögren äventyrarparet

1999 stod Tina och Tom på toppen av jordens högsta berg och såg ut över Nepal och Tibet – men också upp mot rymden. Idag driver de raketbolaget Pythom Space med målet att landa på Mars och att ta sig hem igen.

Foto: Pythom Space

För Tina och Tom Sjögren är nyfikenheten den stora drivkraften i allt de gör.

– Vi tar alltid ”road less travel” eftersom det är mer spännande, även om det blir längre, säger Tom.

När de befann sig på toppen av Mount Everest 1999 slog det Tina att det var så nära rymden man kan komma, med fötterna på marken.

– Efter klättringen gjorde vi expeditionerna till nord- och sydpolen men pratade mer och mer om att åka till rymden. Och vi började också bli ganska duktiga på det här med äventyr och teknologi, berättar hon.

Sedan några år tillbaka driver de bolaget Pythom Space med säte i Kalifornien och Tina berättar att drömmen om att åka ut i rymden alltid funnits med henne.

– Jag trodde länge att jag inte kunde det. Men jag tror att det är så i livet att om du vill någonting väldigt gärna så kommer universum faktiskt att visa dig en väg.

I Silicon Valley kom de i kontakt med ny teknik och människor som fick dem att tänka att rymden var inom räckhåll. Och den första april 2020 fick bolaget in de första investerarpengarna på kontot och arbetet gick snabbt framåt med byggande av rakettankar. Tills det krävdes en större summa pengar för att komma vidare och allt saktade in.

– Nu kör vi däremot i full överljudshastighet och andra raketbolag köper delar och motorer medan vi gör allt in house. Det har sina för- och nackdelar men i vårt fall är det nyckeln till att ha utvecklats snabbare än många andra. Målet är att nå Karmanlinjen (där rymden officiellt tar vid utanför jordens atmosfär) under 2024.

Drivkrafterna: nyfikenhet och frustration

Tankarna på vad som  kan tänkas vänta bortom jorden och vad det kommer att leda till för mänskligheten är något som gör att de går till jobbet tidigt om morgnarna med liv och lust. Men till viss del även frustration över hur rymdfarten har sett ut de senaste decennierna. Tom berättar att de har mycket tid på att läsa rymdhistoria och har sett hur mycket arbetet kring rymd har förändrats.

– Att det nu är jättelika raketer och team med tiotusentals personer på Nasa och företag som Boeing, var något som började i samband med Saturn V under Apollo-eran. Innan dess var teamen 20-30 personer och ryssarna hade också små team, byggde billigt och testade ofta. Man kan säga att vi har tagit en tidsmaskin till 1967-1968 och plockat upp deras sätt att jobba på. Vår fördel är att vi kan använda deras ritningar och planer och analysera allt med hjälp av modern teknik. Liksom alla nya material för att bygga en liten raket, fast mycket billigare än förr.

Bild av det planerade Pythom Spaceship som ska ta Tina och Tom tur/retur Mars Bild: Pythom Space

Supermålet Mars

Duon har haft blicken på Mars ända sedan de började prata om att utforska rymden. Ett djärvt mål och de har stött på ifrågasättande och kritik längs vägen, liksom inför klättringen av Mount Everest, medan andra ivrigt hejar på och tycker att det är på tiden att något nytt händer. På frågan om de övervägt Månen som ett första steg, svarar de med ett rungande nej.

– Vi är explorers och människan har redan varit på månen så där vet vi ungefär vad vi kan förvänta oss. Vi driver en business och eftersom allt tar tid måste det vara något som är värt att offra all tid du lägger ner. Ju större projekt och dröm, desto längre tid kan man räkna med att det kommer ta. Men det är svårt att inte lyckas om man inte lägger av. Tina och jag har dedikerat resten av våra liv till det här och för att fighta igenom det tuffa behövs ett supermål som Mars.

Tina lägger till att de är realister trots att de drömmer stort och siktar högt.

– Vi säger inte att vi ska åka till stjärnsystemet Alpha Centauri. Men vi tror att det kan vara möjligt att påbörja vår resa till Mars inom tre till fem år.

Raketen har plats för två personer och hur de fungerar i små utrymmen på isolerade platser har de lärt sig mycket om på sina expeditioner, så de känner sig väl rustade mentalt för den cirka nio månader långa enkelresan till Mars.

– Vi åker däremot gärna i formation med flera raketer, säger Tom.

Raketen Eiger (här i Nevada) som Pythom Space bygger Bild: Pythom Space

Landning på och lift off från Mars

Nasa pratar om astronauter på Mars yta, eventuellt omkring 2040. Vad tänker paret Sjögren om det?

– Det stämmer nog för Nasa, säger Tom och ler och Tina fyller på med att de och Elon Musk inte är okej med att det ska dröja ända till dess.

De tror att den första människan sätter sin fot på Mars inom tio år och att det blir på kommersiell väg. Vem som blir först är däremot oviktigt tycker de.

– Vårt projekt skiljer sig ganska mycket från Elons. Han tänker sig en direkt färd från jorden till Mars med samma raket som ska landa på och lyfta från Mars och sedan åka tillbaka till jorden, säger Tina.

Pythom Space planerar för att sätta ihop raketdelarna i jordens omloppsbana där de även ska samla på sig allt bränsle de behöver för resan tur och retur, innan avfärd mot Mars. Väl där ska de parkera raketen i omloppsbanan och därifrån gå ner till ytan med två små landare. Med dessa ska de sedan ta sig tillbaka upp för att docka med raketen och inleda hemfärden. Hittills är den enda farkost som har lyft från Mars yta, Nasas minihelikopter Ingenuity och Tinas och Toms plan är att landa på en djup plats, av både äventyrliga och praktiska skäl.

– Vi behöver få så mycket luftmotstånd som möjligt för att sakta in. Eftersom vi kommer att sitta i landarna och styra dem, kan vi välja en tuffare landningsplats än Nasa har möjlighet till för sina rovers, som landar autonomt, säger han.

Bild på deras planerade Olympus Lander Bild: Pythom Space

De kommer kunna välja om de vill stanna på ytan i några dagar eller upp till ett och ett halvt år innan de återvänder till sin raket i omloppsbanan. För kortast tänkbara hemfärd behöver Mars och Jorden ligga rätt i förhållande till varandra, och hem vill de.

– Trots att vi gör farliga grejer är vi inga självmordskandidater, säger Tina och berättar att de kommer att vilja ta sig omkring mycket när de är på ytan. Därför har de tittat på rymddräkter tillsammans med en amerikans professor.

Äventyrarna har valt en väg som få andra tar och de tycker att något av det största man kan önska sig är att förstå vem man är och att hitta sin plats i livet.

– Det har Tina och jag gjort som pionjärer. Det är tufft men vi har lärt oss att uppskatta motgångar och smärta och förstår att det är nödvändigt för att gå framåt.