Sea of Thieves (Playstation 5)

Sea of Thieves (Playstation 5)

Som jag har väntat! Efter sex hela år av att längtande titta på sjörövarbaserade Twitch-streamare har har jag äntligen fått kasta loss på mitt eget piratskepp och segla ut på Rares öppna hav. Microsoft släppte ju som bekant Xbox och PC-exklusiviteten på ett fåtal titlar för ett litet tag sedan och när det stod klart att Sea of Thieves var en av dem, var det som att en önskan gick i uppfyllelse. Nu har jag tillbringat en dryg vecka till havs och kommer till stor del att redogöra för hur just Playstation-5 versionen utmärker sig, men också förstås vad jag tycker om upplevelsen generellt.

Jag kommer att börja i den andra änden än vad jag vanligtvis gör och prata om det tekniska, eftersom att det är där som Playstation 5-versionen kanske skiljer sig mer från Xbox och PC. Min upplevelse av hur Sea of Thieves till Playstation 5 presterar rent tekniskt har dessvärre inte varit felfri. Det handlar aldrig om några direkt spelförstörande buggar eller dylikt, men titt som tätt dyker det ändå upp lite småfel som bidrar till viss irritation när det blir för påtagligt. Ibland är det mindre grafikbuggar som får texturer att blinka fram och tillbaka, och jag upplever märkligt ofta någon typ av statiskt färgglatt brus i en smal linje utmed kanterna på min TV. Vad det kan bero på vågar jag inte svara på men det är inget som jag någonsin har märkt i något annat spel.

För att spinna vidare på den tekniska biten så finns där dessvärre mer att anmärka på än det grafiska. Främst handlar det om hur min sjörövare interagerar med och påverkas av omgivningarna, där jag ibland upplever att det finns vissa gränslägen för var jag kan befinna mig, för att spelet ska acceptera min position fullt ut. Ett exempel på det är ett av de nya tillskotten för Säsong 12, där vi nu tillåts balansera över harpun-linorna för att lättare ta oss mellan båten och fastlandet (eller andra båtar). Alltför ofta känns det som att min karaktär skakar till på ett okontrollerat och buggigt sätt och jag faller ner i vattnet, vilket gör att jag egentligen lika gärna kunnat ta omvägen runt för att slippa simturen. Den där laggiga skakningen återfinns dock på flera andra ställen och det är främst där marken är extra ojämn (läs klippor), men att stöta emot väggar och golv när man simmar under vattnet kan ibland ha samma effekt.

Playstation 5-versionen av Sea of Thieves har, precis som så många andra titlar till formatet, två grafiklägen där det ena offrar grafik för bättre bilduppdatering, medan det andra levererar grafiskt men tappar visst flyt. För mig har valet alltid varit självklart och jag har i precis alla spel valt det så kallade “performance mode”, hur mycket jag än har behövt tumma på det visuella. Sea of Thieves är därmed den första gången som jag faktiskt väljer grafik före prestation, och det är helt enkelt på grund av att jag inte märker någon större skillnad i bilduppdateringen, oavsett vilket läge jag väljer. Jag upplever egentligen inte några stora förändringar i grafiken heller, men där är det ändå mer påtagligt vilket läge jag gynnas mer av. Sea of Thieves till Playstation 5 är förvisso inget fult spel, rent grafiskt, men jag är ändå av uppfattningen att det behöver all hjälp det kan få för att nå den visuella nivå som jag tycker att det förtjänar, trots att det förstås ändå inte kommer i närheten av hur trevligt det kan se ut på PC. För att summera den tekniska aspekten av Rares piratvärld till Playstation 5 så finns det en del att jobba på. Jag vågar inte svara på om buggarna återfinns även till övriga format, men jag har svårt att tänka mig det efter sex år på marknaden.

Så nu när jag har fått prata av mig om Sea of Thieves tekniska svårigheter så kan jag äntligen få komma igång med det viktiga, nämligen hur det är att till slut kunna hissa segel, lätta ankar och, efter sex års väntan, sätta kursen mot ut mot äventyret. Det är en bra känsla, en riktigt bra känsla till och med och det handlar inte bara om det faktum att jag har hoppats på en Playstation-release sedan 2018, utan idag är Sea of Thieves ett betydligt mer utbyggt och komplett spel än det var när det först släpptes. Något som Rare fick kritik för då var hur tom världen kändes och hur lite det faktiskt fanns att göra men nu, 12 säsonger, två stora crossovers (Monkey Island och Pirates of the Caribbean) samt en imponerande mängd uppdateringar senare kan jag slå fast att så inte är fallet. Jag har förvisso bara hunnit med att leva en dryg vecka på havet och kan tänka mig att perspektivet ändras med tiden men jag upplever ändå en riklig mängd saker att lägga min uppmärksamhet på. Bara genom att blicka ut mot horisonten kan jag i regel upptäcka ett par tre fenomen som är värda att undersöka och då har jag inte ens hunnit ta en titt på varken kartan eller uppdragslistan.

Sea of Thieves (Playstation 5)

Sea of Thieves är dock inte ett spel som håller mig i handen överhuvudtaget, utan från min första sekund ute på havet är jag fri att göra precis vad jag vill, utan att spelet kommer med invändningar eller instruktioner. På ett sätt är det precis vad jag är ute efter i den här typen av upplevelser, då ingenting tråkar ut mig mer än långdragna tutorials, men samtidigt kan jag ibland uppleva det som besvärligt att förstå vad det är som ett givet uppdrag vill ha ut av mig. Mitt bästa exempel i dagsläget är när jag accepterade en rutt, där någon typ av spökaktig piratkaraktär bad mig söka upp en magisk skattkista av sjöjungfrutårar, samt en tillhörande nyckel. Toppen, tänkte jag och hann komma en bra bit ut till havs innan det slog mig att jag inte hade den blekaste aning om var någonstans vare sig nyckeln eller kistan befann sig. Den detaljen hade min uppdragsgivare missat att dela med sig av. Ett par kvällar senare accepterade jag samma uppdrag igen och blev snudd på tvungen att vända hela min båt upp och ner i jakten på någon typ av riktning. En dryg halvtimme (och en googling) senare visade det sig att det där sjörövarspöket visst hade smugit ner ett par skattkartor i en innerficka som jag inte hade en susning om att jag hade. Huruvida jag helt enkelt hade lyssnat dåligt eller om informationen hade varit lite knapphändig låter jag vara osagt.

Sea of Thieves (Playstation 5)

Att hitta rätt pryl i rätt meny är något som jag generellt har haft en del problem med under min tid i Sea of Thieves. För livet på havet kräver en hel del verktyg som jag ofta behöver skifta mellan för att få allt att gå runt och det blir påtagligt bökigt när jag snabbt måste byta mellan hinkar, plankor, kompasser, kartor, mat och olika typer av kanonkulor i ett redan svettigt läge, där hjulet som utgör menyn sällan räcker till för att det ska kännas helt tillfredsställande. Jag kan tänka mig att en del av problematiken sitter i att Sea of Thieves främst är utvecklat för att spelas med mus och tangentbord, så när jag ska navigera samma typ av meny med handkontroll är det kanske naturligt att det knakar lite i fogarna. Det ska dock sägas att Playstation 5-versionen fullt ut stödjer mus och tangentbord, så det finns alternativ för den som vill. Jag som tjurskalligt håller tag i mina handkontroller får dock kämpa vidare i motvind och hoppas att jag antingen snart vänjer mig, eller att Rare hittar en annan lösning.

Trots att jag hittills i texten har haft en del klagomål att dela med mig av så har jag faktiskt haft det oerhört trevligt i Sea of Thieves under den gångna veckan och det har delvis att göra med det avslappnade tempot som havet ofta bjuder på. Det är emellanåt ganska stora sträckor som ska avverkas när jag reser från en ö till en annan och under de perioderna blir tillvaron lite vad man gör den till. Jag själv tacklar ofta långa transportsträckor med ett sorts “resan är målet”-tänk och jag älskar tanken på att vad som helst kan hända mellan punkt A och B om jag bara är villig att avvika från kursen lite. Av samma anledning som att jag föredrar att inte använda “fast travel” i spel som Zelda: Tears of the Kingdom, anser jag att de bästa upplevelserna i Sea of Thieves ofta lurar mellan uppdragen. Ibland händer förstås ingenting mer än att jag spelar en sentimental sjörövarvisa på mitt dragspel och blickar ut över solnedgången i ett par minuter medan mitt skepp gungandes tar sig fram över vågorna. Men rätt vad det är så dyker det upp en annan båt på horisonten, vars besättning består av spelare som garanterat kan sänka min lilla enmastare på två röda sekunder, men som också har potential att bli nya vänner och bundsförvanter.

Tjusningen i multiplayer-aspekten av Sea of Thieves är just den att relationen mellan mig och andra besättningar inte är huggen i sten, utan varje möte blir vad vi gör det till. Oavsett om situationen landar i en strid på öppet hav eller en oväntad allians är det vi tillsammans som avgör vad som ska hända härnäst. Jag minns speciellt första gången då jag plötsligt stod öga mot öga med två andra sjörövare och började överlägga med mig själv om det var värt risken att öppna eld. Fullt medveten om hur värdelös jag var (och är) i strid valde jag dock att hålla det fredligt och när de gjorde detsamma var vi plötsligt bästa vänner som skålades och sjungandes reste runt havet tillsammans på min alldagliga lilla jolle, utan något egentligt mål. Efter en stund stötte vi på en tredje besättning med en betydligt aggressivare inställning till sällskap, vilket gjorde att jag och mina nya vänner fick sätta hårt mot hårt och placera den lite större båten på havets botten, samt konfiskera alla tillhörande skatter. En kort stund senare sålde vi bytet och skiljdes som vänner, en gemytlig upplevelse rikare.

För mig är det sådana oväntade stunder som utgör själva hjärtat av Sea of Thieves och i mina ögon är alla uppdrag och “tall tales”, som spelet rent mekaniskt erbjuder, mer av anledningar till att kasta loss för att se vad som händer på vägen. Målet i Sea of Thieves är, för mig, heller inte att “klara” allt vad världen har att erbjuda för att samla all utrustning och bli den starkaste spelaren, utan snarare att hitta spännande situationer och skapa mina egna äventyr. Det finns heller inga uppgraderingar, bättre vapen, skepp eller utrustning att köpa för pengarna jag tjänar in, utan alla framsteg går till kosmetiska utsmyckningar av min pirat och hans sjörövarskepp. Under de sex år som Sea of Thieves redan har funnits på marknaden har Rare dessutom hunnit bygga ut utbudet av kosmetiska valmöjligheter till ett gediget varuhus av olika uppsättningar i olika stilar.

Allt är dock inte tillgängligt genom att tjäna guldmynt i spelet, utan en stor del kräver dessvärre att du öppnar plånboken på nytt, men för det mesta är det inget som stör mig, då den mängden innehåll som faktiskt finns tillgänglig utan inblandning av mikrotransaktioner är så pass stor och varierad som den är. Det enda som irriterar mig på den fronten är att möjligheten att ändra grundutseende på min pirat är låst bakom en liten betalvägg. I början av spelet får man nämligen göra ett val bland en oändlig mängd slumpmässigt genererade karaktärer, som förmodligen är det sämsta försöket till en karaktärsskapare jag har sett, och om man senare vill ändra kroppstyp, ansiktsdrag, ärrvävnad eller hudfärg så blir det till kostnaden av några tior. Det finns ett kostnadsfritt alternativ också men det innebär att man avsäger sig alla framsteg och börjar om helt på ny kula. I ett spel som till stor del drivs av kosmetiska uppgraderingar är det ett otroligt märkligt sätt att förhålla sig till något som borde vara så enkelt. Du bör alltså se till att du trivs med ditt utseende redan från start.

På det stora hela stormtrivs jag i Sea of Thieves, trots att upplevelsen emellanåt dras ner av vissa tekniska bekymmer. Att hissa segel, lätta ankar, kasta loss och borsta tänderna i Rares regi är som sagt något som jag har väntat länge på och jag är verkligen inte besviken. Tvärtom kan jag ibland överraskas av hur investerad jag redan känner mig av upplägget och jag ser ofta fram emot min nästkommande session ute på havet och vad den kan bära med sig. Jag kan tänka mig att Sea of Thieves är som absolut bäst med en grupp vänner i en partychatt men även i egenskap av ensamseglare finns det gott om äventyr att upptäcka och nya bekantskaper att stifta under seglatsens gång. Vi ses till havs!