Sårbar Norén-pjäs spelas i hela landet

Omikron eller inte, trängseln på scenen är en grundförutsättning. För skådespelarna betyder det dagliga snabbtester och så få sociala kontakter som möjligt för att inte smitta sina kollegor. Faller en, faller alla.

— Det är en extremt sårbar pjäs, det går inte att vara utan en enda person. Vi har en intern överenskommelse om en enorm försiktighet, säger Sofia Adrian Jupither.

Drygt ett år efter det att Lars Norén avled i sviterna av covid-19 får en av hans sista pjäser urpremiär på Dramaten i Stockholm. Den slutna gruppen känns igen från hans sena pjäs-trilogi om åldrande, men “Solitaire” är skriven efteråt och är också mer beckettsk, tycker Jupither. Medan “Vintermusik” utspelades bland en grupp pensionärer på semesterresa och “Andante” på ett äldreboende handlar “Solitaire” om människor i olika åldrar som verkligen sitter fast.

Ändå lyckas de varken förstå hur eller varför. Inte heller kan de ta sig ut.

— Vem blir man på ett ställe med helt okända människor? Läkare eller snabbköpskassörska spelar ingen roll, man står där, man har bara sig själv och sin kropp. Vilka medel tar man till för att överleva en sådan situation? Hur hanterar man det här som grupp? Det är en väldigt tydlig bild av mänskligheten i kris, säger Sofia Adrian Jupither.

Sex teatrar

Uppsättningen är en samproduktion som ska spelas på sex nordiska teatrars respektive scener, däribland Riksteaterns. De flesta av dessa teatrar har stark anknytning både till Lars Noréns dramatik och person, framhåller Sofia Adrian Jupither som med “Solitaire” regisserar sin sjätte urpremiär av en Norénpjäs. Ingen av dem diskuterade hon med Lars Norén själv.

— Rent privat är det svårt att omfatta insikten att han inte finns längre, att det inte kommer fler pjäser, men just mitt arbete med den här pjäsen skiljer sig inte från hur det har varit tidigare. Även om vi har samarbetat tätt i ganska många år har det aldrig handlat om ett konkret samarbete kring en uppsättning. Han skrev och sedan lämnade han. De gånger som jag försökte fråga backade han och sade “du gör som du vill”.

Även om det inte kan bli så många fler urpremiärer kommer Sofia Adrian Jupither att fortsätta att jobba med Noréns dramatik, som hon beskriver som “en viktig samhällsgärning”, ett sätt att få större förståelse för “sin nästa”, något hon tycker behövs mer än någonsin. Som dramatiker är han en person som hon talar om i presens.

— Han ser aldrig ondska utan brister och sorger, oförmåga att hantera en situation – att välja fel väg. Han skriver alltid fram sina karaktärer med ömhet och den blicken på medmänniskan tycker jag är extremt viktigt i det samhälle vi lever i nu. Han väjer inte för det värsta, men han skriver det med en ömhet för människan som gör att det blir viktigt att berätta om det.

“Blir till i replikerna”

Ingen har heller avlyssnat det offentliga samtalet så som Lars Norén, tycker Sofia Adrian Jupither. I manuset till “Solitaire” finns varken uppgifter om vilka huvudpersonerna är eller vad de heter.

— De blir till i replikerna, och det gör han som ingen annan. Yrkesmässigt är det bara skitkul. Viktigt och meningsfullt, säger Sofia Adrian Jupither som inte kan låta bli att beklaga det som nu inte blir skrivet.

— Han har hela tiden i sitt författarskap utvecklats och tagit nya steg, därför är det så idiotiskt att han har gått bort. Det är inte bara det att vi hade fått ytterligare en Norénpjäs, vi hade fått helt nya saker.

“Solitaire” får urpremiär den 22 januari.