Provkörning: Skoda Enyaq iv 80x – ”Det här andas premium”

En riktigt trevlig och allsidig elbil som lyckas med det mesta. Skoda Enyaq i fyrhjulsdriven tappning lär stå på mången familjs önskelista, men på en punkt är man förtvivlat efter, skriver Felix Björklund som har provkört.

Efter lång väntan landade äntligen Skodas elbil Enyaq på den svenska marknaden. När vi på Ny Teknik testade den, då i bakhjulsdriven tappning, var vi imponerade. Skodan träffade en bra balans mellan traditionellt och modernt.

Något som mången svensk dock har väntat på är fyrhjulsdrift. Och äntligen börjar även de versionerna rulla ut. Så hur är de att köra och leva med?

Design

Utseendemässigt är det bara några få detaljer som skiljer den fyrhjulsdrivna modellen från de som endast driver bak. Det är en crossover eller MPV-liknande kaross som kanske inte känns så ”suvig”, å andra sidan är det inte helt fel då de fyrkantiga lådornas tid börjar gå mot sitt slut.

På lite håll kan man tycka att designen är ganska rak och enkel, men när man kommer nära ser man att det är många linjer, in/utbuktningar och andra aerodynamiska former. Självklart för att ge så lågt luftmotstånd och således lång räckvidd som möjligt.

Läs mer: Provkörning: Range Rover Sport PHEV – ”Varken bra prestanda eller låg förbrukning”

En nyhet som kommer med bilen, i det här fallet Sportline-utrustad, är den nya lysande grillen. I stället för basbilens svarta plast får man nu ett upplyst galler. Det här designtricket är ett tydligt bevis på hur självsäkerheten tilltagit nere i Skoda-fabriken. Det här andas premium och även om jag personligen känner mig lite osäker inför detta bling är det ett tydligt tecken på vilken märkesresa Skoda har gjort.

Så är även de rejält tilltagna fälgarna… vem hade trott det här för tio år sedan?

Inuti bilen har man valt att hålla det ganska traditionellt. Det är ombonat och väldresserat snarare än futuristiskt. I stället för det avskalade förarinstrumentet med påmonterat växelvred som sitter på ID3/ID4 – har man valt klassisk ”huv” runt instrumenteringen samt att ha växelväljaren som en lite kloss i mittkonsolen.

Väl bakom ratten så sitter man helt ok. Sätet är förhållandevis hårt och att det saknas lårstödsförlängning tycker jag är synd. Överlag är det fina materialval och bilen känns riktigt fin och proper.

I mitten av instrumentbrädan sitter skärmen för infotainment och här hittar man det mesta vad det gäller inställningar. Visst finns det några touch-knappar utöver dessa, som snabbvalsknapp för att komma till klimatmenyn och körlägen.

Baksätet är rymligt, och att man inte har en kardantunnel gör ju att även mittplatsen blir användbar. Sätena här är även de lite åt det fastare hållet och eftersom det ligger batterier i golvet, så blir benvinkeln lite jobbig för längre personer.

Ska man lasta så är det en paradgren för bilen. Trots ganska kompakta yttermått får man plats med 585 liter i bagaget. Behöver man mer så är det att fälla sätena som gäller, detta görs i 60/40 vilket är lite tråkigt om man vill få med sig två i baksätet och exempelvis skidor i bilen. Dock finns det en genomlastningslucka som ger lite mer alternativ.

Max dragvikt ligger på 1 200 kg.

Teknik

Sedan VW-gruppen började med sin MEB-plattform så har grunden för hela ID-familjen satts. I den Enyaq 80x vi kör så handlar det om en bil med dubbla elmotorer, vilket ger fyrhjulsdrift, samt ett batteri med nettoeffekt på 77 kWh.

De båda maskinerna ger tillsammans motsvarande 265 hästkrafter, och skulle man som ägare vilja göra accelerationstester så ska det, i varje fall på pappret, gå att göra resan 0–100 km/h på 6,9 sekunder. Är man i stället ute efter att komma så långt som möjligt på en laddning så ska det gå att köra upp till 480 kilometer. Det innebär att fyrhjulsdriften ”stjäl” runt 30 kilometer om man jämför med den bakhjulsdrivna bilen.

Men utsläppsfri drivlineteknik är inte det enda elbilen har att stoltsera med. Ombord finns även teknik som head up display med så kallad ar-teknik. Det innebär att utöver information som hastighet även kan få pilar samt andra indikationer projicerade upp på vindrutan.

Teknik värd att nämna, men kanske inte i så positiva ordalag, är infotainmentsystemet. VW-gruppen har ju utvecklat ett eget som Skoda sedan sminkat i egen tolkning. Och visst, det fungerar helt ok, men det ser inte – och känns inte särskilt modernt.

Det är inte heller särskilt snabbt. Jag tror att många kommer att koppla över till mobilspegligen ganska snabbt.

Om infotainmentsystemet var segt är det ännu mer ris som ska ges till röststyrningen. Den fungerar inte alls när jag försöker. Här förstår jag inte varför man ens bemödar sig att släppa funktionen om det inte går att använda vettigt. Det skapar bara irritation när man försöker sätta navigationen till en adress och den helt ur luften föreslår tre slumpmässiga gator i en helt annan stad. Nä, gör om, gör rätt.

En annan sak som också kändes som en svaghet är backkameran. Man ser ingenting när det är mörkt ute, om det beror på låg kvalitet på kameran eller att backljusen är svaga vågar jag inte svara på.

Och som lite extra lök på laxen. Trådlös laddning är härligt, men min Apple-mobil är för stor för att få plats. Vilken miss av det annars så förnuftiga företaget.

På vägen

Innan jag hämtade ut bilen levde jag lite i tron att den fyrhjulsdrivna 80x skulle vara mer lik ID4 GTX att köra, men icke. Men det tar inte lång tid bakom ratten för att inse att det är väldigt stor skillnad.

Till att börja med så är Enyaq 80x effektsvagare, vilket märks i hela registret. Redan från start så känns bilen mer som den vanliga bakhjulsdrivna modellen, vilken kan beskrivas som trygg men tråkig. Visst ger de extra 61 hästkrafterna på framaxeln snabbare acceleration, men om du är ute efter något lite sportigare, titta i sånt fall på Kia EV6 eller koncernsyskonet ID4 GTX.

Fjädring/dämpning är ganska hårt satta, bilen går att få med adaptivt chassi – dock var det inte med i testbilen. Det innebär att man i skarvar och vissa ojämnheter kan känna av att det slår till i bilen. Dock har man gjort en avvägning som ändå ligger mer åt det komfortabla hållet, vilket märks i kurvor där bilen har en del rörelse och både niger och svajar.

Styrkänslan är ganska artificiell och inte avpassad för den som gillar ”dynamiska körpass”. Däremot är den precis och det är aldrig svårt att placera bilen. Att det är en snäv vändcirkel gör även att Enyaq är riktigt smidig på parkeringsplatser eller i trängre miljöer.

I de här avseendena är det ingen skillnad mot den bakhjulsdrivna bil vi testat tidigare.

Läs mer: Provkörning: Land Rover Discovery Sport P300e – ”En trevlig vardagshjälte”

Men skillnaden kommer under testet när vi kör på vinterväglag. Där den bakhjulsdrivna bilen lättare glider iväg i understyrning, håller vi greppet mycket bättre och det ska till mer provokationer innan det släpper.

Samma sak när det kommer till framkomlighet, precis vad man kan förvänta sig av en fyrhjulsdriven bil.

Under den tid vi kör bilen pendlar temperaturen från plus sex till runt minus fem. Ganska vanliga vinterförhållanden i stora delar av landet kan jag tänka mig. Trots det sticker inte förbrukningen iväg enormt. I blandad körning så slutar vi på 22,9 kWh/mil vilket är en bra bit över officiellt värde – men inte allt för illa med tanke på förhållandena.

Summerat

På vinterväglaget vi testar bilen är fyrhjulsdriften absolut väldigt bra. Men till skillnad från hos VW har Enyaq 80x inte alls de uppsträckta köregenskaper som ID4 GTX har. Enyaq är redan i grunden en riktigt bra bil och är man ute efter fyrhjulsdrift så har du fått en bil som ger greppet utan att addera massa ”sportbilspretentioner”.

Man kan ifrågasätta om pristillägget på lite dryga 40 000 kronor är värt det, den diskussionen får man ta med sin egen plånbok.