En resande spelmurvels anekdoter: Digitalt oralsex i Barcelona
En resande spelmurvels anekdoter: Digitalt oralsex i Barcelona
Redan 2001 drog Microsoft igång vad som skulle bli en långvarig eventföljetong med namnet “X”, där de varje år bjöd in internationell spelpress för att inför samtliga namnstarka speltidningar visa upp alla de spel som var på gång till Xbox. I oktober 2001, strax innan startskottet för Gamereactor Sverige ljöd, var jag på plats i Cannes för att kika på bland annat Splinter Cell, Timesplitters 2, Jet Set Radio Future samt Dead or Alive 3 och året därpå kikade vi in nya Xbox-spel på plats i Sevilla, Spanien. 2003 reste jag till Nice för att se den första glimten av bland annat Ninja Gaiden och 2005 drog jag till Amsterdam för att medverka under X05 där Microsofts speldivision visade upp Gears of War, Oblivion, Rainbow Six: Vegas, Burnout Revenge. Samtliga av dessa välorganiserade minimässor var informativa och bra för mig som Gamereactors utsände. Jag fick spela kommande titlar utan att som under E3 köa i timmar, jag fick chans att ställa frågor direkt till utvecklarna utan att tvingas köa i timmar och jag fick i samma veva lära känna teamet bakom Xbox i Sverige på ett mer personligt plan.
Detta var naturligtvis anledningen också till varför jag gladeligen tackade ja till X06 i Barcelona, ett event som gick av stapeln mellan 29-30 september samma år i en otroligt vacker gammal byggnad i hjärtat av den Katalanska huvudstaden och jag minns mycket tydligt hur många nordiska kollegor som dök upp på Arlanda för att haka på ned mot solkusten. Stämningen var enbart gemytlig, humöret på topp och snacket om Halo 3 och att Bungie naturligtvis skulle vara på plats i Barca för att visa upp sin stekheta actionpärla var förstås någon slags huvudrätt under flygresan. Alla var taggade. Alla var sugna på att få se vad Xbox skulle bjuda på under de kommande 12 månaderna.
Inför avresa och i samband med onlineregistreringen inför X06 fick vi alla varsin länk till en specialbyggd site där Microsoft samlade information om vår arbetstitel, vår publikation, dess cirkulation, antal läsare, redaktionella inriktning samt vår Xbox Live Gamertag. Jag har alltid hetat “Chipsfingrar” på Xbox Live, vilket naturligtvis också då var namnet som jag under denna process fyllde i, för veckan därpå ha glömt bort det hela. Det var inte förrän på kvällen den 29:e september inuti den 150 år gamla Palau de la Música Catalana som jag påmindes om att vi alla registrerat vår Gamertag och vad den nu skulle användas till.
19:00 – In på den upplysta, knallgröna scenen täckt av Xbox 360-logotyper kliver Xbox-chefen och superstjärnan Peter Moore (som även basat över Sega och EA) och på det mest rutinerade av vis inleder han anförandet med att vråla ut ett par Gears of War-termer varpå varenda spelmurvel i publiken började tjoa och vissla. Det som sen följde var såklart en skickligt ihopsatt demonstration av Xbox briljans tillsammans med en uppvisning av mängder av kommande spel, men inget av det kunde jag ta till mig. Inget av det som sades eller visades registrerades av undertecknad eftersom jag skrattade så våldsamt under det som mest troligt varande i en hel kvart, att jag missade rubbet. Orsaken? En av mina före detta kollegor / konkurrenter här i spelsverige hade skippat momentet där man på förhand faktiskt fyllde i sin riktiga Xbox Live Gamertag innan avresa och istället skrivit in “Kuksugaren” i just det fältet. Detta trodde såklart denna person inte skulle resultera i något annat än att hans fjantigt barnsliga skämt skulle glömmas bort i någon avlägsen databas någonstans, men så blev det alltså inte. Microsoft hade nämligen satt ihop ett bildspel med alla vi speljournalisters Gamertags och spelade upp det på en 20 meter bred bioduk bakom Peter Moore under tiden som han höll låda uppe på scenen.
En resande spelmurvels anekdoter: Digitalt oralsex i Barcelona
Namnen var två meter breda i fysisk storlek när de svischade förbi bakom Xbox-chefens knallgröna kavaj och vid enstaka tillfällen stannade de animerade Gamertag-namnen upp och dröjde sig var på den gigantiska skärmen. När namnet “Kuksugaren” stannade kvar, bredde ut sig över i stort sett alla de 20 meter bildyta som användes medan en superslipad Peter Moore pratade om Xbox koncentrerade briljans, började jag skratta så våldsamt att jag till slut grät. Tårarna sprutade ur ansiktet, som ett såll, och det faktum att vi bara var fyra spelmurvlar från Sverige och de enda av 100-tals personer som faktiskt gapskrattade, gjorde inte saken särskilt mycket bättre. Jag försökte kväva skrattet. Vi försökte alla kväva våra högljudda skrattsalvor men det gick bara inte. För “KUKSUGAREN” stod kvar, där framme – i grön kavaj.
Xbox Sveriges utsända var såklart inte glada, alls. Skribenten i fråga som stod bakom detta brutala skämt fick såklart veta att hans barnsliga humor ej uppskattades medan jag försökte hitta ett sätt som jag kunde få in denna dråpliga händelse i Gamereactor Magazine. En vädjan från Xbox fick mig till slut att avstå och historien i sig har mig veterligen aldrig berättats men nu… Snart 20 år senare ser jag det där som preskriberat.