Doktor Mikael om sin pappas bortgång: ”Besviken på mig själv”

Doktor Mikael

Doktor Mikael Sandström debuterade nyligen som författare.

När han nu gästar Kristin Kaspersens podcast Nyfiken på berättar han om tiden då hans pappa blev sjuk i demens.

– Fan vad mycket jag skulle ha sagt som jag inte sa, berättar han om sin pappa.

Ladda ner Hänts nya app här – nöje och nyheter utan betalväggar!

Doktor Mikael Sandström är en återkommande profil i TV4:s Nyhetsmorgon. Förutom att vara läkare och tv-personlighet så kan han dessutom titulera sig som författare eller ”berättare” som han själv föredrar. Till vardags bor han med artisten och programledaren Lotta Engberg och pendlar mellan Stockholm och Göteborg för jobb.

Men när han nu gästar Kristin Kaspersens podcast Nyfiken på blir han desto personligare om sitt privatliv.

Doktor Mikael om sin pappas bortgång: ”Besviken på mig själv”

Mikael Sandströms pappa gick bort efter flera år av demens, i livets slutskede bad fadern sin läkarson om dödshjälp.

– Det finns en historia där när han ska öppna en vinbox med en korkskruv. Då förstod jag liksom… När det väl blev så var han inte pratbar längre, när man tittade in i hans ögon var det tomt, säger han i podcasten Nyfiken på.

– Hur kändes det?, frågar Kristin Kaspersen.

– Det kändes, fan vad mycket jag skulle ha sagt som jag inte sa. Då var jag besviken på mig själv rätt länge. För saker man skulle sagt, uttryckt och tänkt. Uppskattat och saker man skulle… Där gjorde jag mitt eget misstag, säger doktor Mikael.

Doktor Mikael om samtalet med sin pappa innan han blev sjuk

Mikael och hans pappa hade ett samtal innan han blev sjuk och i podcasten berättar han vidare om deras diskussion som berört honom djupt.

– Det var ett speciellt tillfälle. Vi satt och tittade på solnedgången på Västkusten, en tidlös horisont.

– Men vi hade ett samtal som far- och son, när jag blev ung och vuxen man så blev det mer konkurrens. Och jag började med medicin som han inte hade insikt i och plötsligt fick jag kunskap. Så det vart lite rivalitet, men i det här samtalet blev det inte det, utan reflekterande. Han sa att han var rädd för att förlora förståndet någon gång, alla ska ju bli gamla. Han var 70 och jag 40 år ungefär och han var inte dement.

Han fortsätter:

– Jag är inte rädd för cancer eller hjärt- och kärlsjukdomar, men bara jag inte förlorar förståndet, och det sa han liksom reflekterande. Och jag tänkte då blir det väl bergis så, och han blev ju dement.

”Det är ju inte mitt fel, jag kan inte ha dåligt samvete för det”

Mikael har dessutom i den egna podcasten Utforska Vården berättat om sin pappa. Han kallade då demens för ”de anhörigas sjukdom” eftersom det ofta kan drabba de anhöriga värre än den som har själva sjukdomen.

För Mikaels familj blev det en svår tid. Exempelvis vid ett tillfälle tog pappan bilen och åkte iväg, ingen visste var han befann sig.

– Sådant är ju väldigt svårt med distans. Han bodde i Alingsås och jag i Lindesberg. Men det är ju inte mitt fel, jag kan inte ha dåligt samvete för det. Men det var oerhört påfrestande för min mor att inte veta.

Hänt har sökt Mikael Sandström.

FOTO: TV4/TT

Rekommenderad läsning